Det har sedan 40 år tillbaka funnits en fri aborträtt i Sverige, den innebär en rätt att kunna genomföra en säker abort utan att bli ifrågasatt fram till artonde veckan i en graviditet. Den har använts av många livmodersbärare som blivit gravida ofrivilligt, en otrolig massa personer har blivit lättade av denna rätt, känt en trygghet i denna rätt, haft en säkerhet i denna rätt, att oavsett vad som händer aldrig behöva föda ett barn som inte önskas.
När en person misstänker graviditet är aborträtten som absolut viktigast, att känna en trygghet, en säkerhet, allt som händer om personen skulle vara gravid skulle ske på dennes egna villkor. Inte på föräldrars, släktingars, den andra föräldern till fostret, läkarens, utan på den drabbade personens helt egna villkor.
Att ha rätten över sin egen kropp är något människor världen över slåss för varje dag. Vi slogs också för den rätten hur länge som helst. Det handlar inte om att vissa ser det som mord på foster, det handlar om att vi livmodersbärare som har turen att få leva i Sverige fortfarande ska ha rätt över våra egna kroppar. Min kropp ska inte behöva föda ett barn jag inte vill ha, min kropp ska inte behöva genomgå den process som en graviditet är, om inte jag vill det.
Så fort politikerna börjar kommentera dessa lagars legitimitet, fråga då om vi ska ta bort lagen om att förbjuda barnaga? Fråga om vi ska ta bort lagen om våld mot tjänsteman? Fråga om lagen om misshandel borde tas bort i samma veva? Ska vi låta personer våldta, slå, misshandla, mörda andra människor? Det är inte ett argument mot aborträtten “att det dödar ett barn”, det är ett argument mot friheten till sin egen kropp som livmodersbärare. Man kan inte döda något som fortfarande är beroende av en annan människa för att leva. Man kan inte anse ett foster som inte kan leva utanför livmodern vara ett barn. Det är ett befruktat ägg, en spermie i ett ägg, en blodklump. Det finns förståelse för att man inte är tillåten att genomföra abort på ett foster som skulle kunna leva utanför livmodern då denne individ uppenbarligen skulle kunna klara att andas och leva av sig själv. Men rör inte vår aborträtt när barnet fortfarande behöver en livmoder för att leva. Rör inte rätten för mig att bestämma över min kropp, och låt inte Sverige gå tillbaka till regleringar kring abort. Rör inte våra rättigheter som vi efter lång tid har fått.
Politikerna har plötsligt upplyst en hel massa människor om vad det finns för faktiskt värde i våra rättigheter som vi lyckats ta. Vår rätt att oavsett vad faktiskt bestämma över våra egna kroppar. När aborträtten kommer upp på diskussion ännu en gång blir jag ännu lite argare. För vi vet hur lång tid det tog att ta denna rättighet. Det är en rätt människor världen över fortfarande kämpar för att få. Det är en rätt många tagit för givet, men glöm aldrig hur mycket vi kommer behöva slåss för att få den tillbaka. Glöm aldrig hur viktig rätten till sin egen kropp är. Glöm aldrig hur en reform av abortlagstiftningen skulle skada människor som idag känner sig trygga.
Upp till kamp!
Linnea 