Jag smsar med Maja om livet och äter godis ur en trasig påse. Passar systeryster och får jordgubbar till efterrätt. Jag målar serier om genusperspektiv och lyssnar på föreläsningar som inte spelar någon roll. Jag går som på nålar och stressar sönder gång på gång och ligger ensam i min säng och har ångest i några timmar tills jag får smset om att inte glömma skriva grupprapporten eller göra en podcast eller lämna in något irrelevant. Mamma har köpt rött te till mig och nya skor. Dom skaver lite men det är okej för dom är skinande rena och jag kan ha dem på tågluffen utan att få ont i fötterna av sandaler. Ibland ringer befälsbokarna och vill att jag ska ta en kurs och jag måste alltid säga nej för dom verkar inte förstå att jag faktiskt inte kan. Jag har en bakgrundsbild från festen i blå hallen på mobilen och blir lite lyckligare över den trasiga trumpinnen som numer bor under min säng. Jag träffar människor utan att registrera deras känslor och jag sitter på mitt rum och tänker att en annan dag, då kan jag göra det här, men en annan dag kommer aldrig. Jag tror att jag är lite kaotisk för tillfället för även om solen är uppe hela tiden så är jag inte mer jag. Förutom fräknarna då, som sakta men säkert börjar invadera mitt ansikte. Jag hoppas syster får några i år också.